fredag 18 januari 2013

Min vän Anne-Li

Vart visst värsta nostalgikvällen, sitter och lyssnar på Robbie Williams, vet inte om det bidrar till att jag sitter och tänkte på gamla minnen. Nyss var det hästar, sen dök Anne-Li upp i mitt huvud.
Det gör hon i och för sig då och då, vi ses och hörs inte så ofta nuförtiden, hon är ju så långt bort, 130 mil härifrån, men vi vet vart vi har varandra ändå.
Och framförallt har vi gjort så många roliga och tokiga grejer i hop.
Somrar på Öland, ha ha, kommer i håg när hennes mage krånglade och vi skulle ut på en joggtur för att få i gång den, samma ställe varje gång, en liten dunge där numera getterna går och betar vart hennes tillfälliga "toa". Tänker alltid på det när jag springer förbi där :-)

Eller när vi var i Turkiet, bara hon och jag, vi tog en sista minuten och visste inte vilket hotell vi skulle hamna, vi fick reda på det på bussen och Anne-li som hade lite koll på hotellen började tjuta och lycka för att vi hade hamnat på ett "fint" hotell. Så fort vi kom till hotellet så gick vi ut och käkade och festade, sen när vi skulle hem på nattkvisten så visste vi inte vart vi bodde, tror inte ens vi kom i håg hotellets namn, ha ha, virrpannor sprang runt och frågade och sa resebolaget namn som ledtråd (det kom vi i alla fall i håg), till slut hittade vi hem i alla fall.
Numera tar jag alltid ett visitkort innan jag ger mig i väg från nåt hotell :-)

Och så alla roliga turer vi haft i fjällen både på skidor och till fot, framförallt var ju turen upp på Kebnekaise en höjdpunkt. Så häftig upplevelse, tänk när hon ville att vi skulle gå ner den branta vägen över glaciären, no no, det fick bli den långa vägen tillbaks, jag är inte lika tuff jag.

en av de mysigaste stunderna är när vi varit på en fjälltur, tror vi var i Katterjokk några nätter och gjorde dagstripper, när vi sen kom hem till huset i Kiruna så bastade vi och hade mysigt i deras "SPA", drack vin, snackade och tog det lugnt. Kommer i håg det som en sån skön, mysigt och avslappnad stund.

Kom på en grej till, det var när jag sprang Maran 2011, då hade hon följt det på nätet och när jag kom i mål så hade jag missat samtal och röstmedddelande från henne, ringde upp och då tjöt hon för att hon var så glad över att jag gjort en så bra tid. Ha ha, då började jag också böla. Fint av en vän att kunna glädjas åt andras framgångar.

Skulle kunna skriva hur mycket roliga minnen som helst men nu är det dags att sova och ladda för långrundan i morgonbitt, Natti natt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar