Pust....Har varit ute och sprungit med Sandra...då jag inte sprungit på 2 1/2 vecka (pga sjukdom) så var jag ju sugen som aldrig förr och kände mig så där barnsligt pigg i benen. Men suck vad jobbigt det var, vi körde 6,2 km spåret i Ågesta, två varv. Jag flåsade som aldrig förr, Sandra sprang bredvid med lätta steg och jag hörde inte ett andetag från henne, inte ens i de jobbigaste backarna.
Nåja, jag tog mig runt i alla fall och hoppas att jag snart är på banan igen.
Det där med att slå pers på Maran kanske man får glömma, men absolut ska jag slå tiden jag hade förra året. I promise..... Ska faktiskt bli jäkligt kul att springa maran. Inte långt kvar nu, den 30 maj smäller det, 52 dagar kvar. Mamma mia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar