Stockholm Marahon 30 maj 2009

Jaha, så var det äntligen dags för den stora dagen.

Vad nervöst det är även fast man gjort det förr flera gången,
Sandra min löparkompis fick en sträckning i nacken på morgonen när hon skulle skaka sin kolhydratsblandning och var osäker på om det skulle funka att springa.
Hon fick Naproxen utav mig och lite massage utav en massör som vi haffade på
Östermalms IP. Som tur var kändes det bättre och sen susade hon i mål på 3:40!!!
Hon är av en helt annan kaliber än en annan.

Mitt lopp var mer dramatiskt, vilka tankar som susar i huvet, kan ju säga att för min del är den mentala biten 100 gånger värre än den fysiska.

Vid Västerbron på första varvet bestämde jag mig för att hoppa av efter halva, alltså då när man kommit till Stadion. Jag kände bara blä, blä, varför håller man på med detta, aldrig aldrig mer.
Det var inte att jag var helt slut utan mer för att jag kände att jag kommer bara inte orka ett varv till, i alla fall inte på en anständig tid.
Cirka 1 kilometer innan Stadion står Jensa och hans dotter och hejar, jag berättar för honom att jag ska hoppa av, men han hejar ju förstår på mig att jag ska köra på.

När jag väl kom till halva så var det där med att bryta som bortblåst,jag tog en gel vid vätskekontrollen som var vid halva loppet och så körde jag vidare.
Kände mig jättepigg helt plötsligt, var inte alls jobbigt ute på Djurgårn som jag minns förra året utan jag lunkande på och kände knappt av de där små förrädiska backarna.
Och så när man väl var inne i stan igen så går det ju alltid lite lättare när publiken står och hejar på.

På Västerbron gick jag dock några steg men sen sprang jag på igen, jag plockade många placeringar i slutet och det bådar ju gott.

När jag sprang i mål på 4:02:06 så var jag så lycklig att jag klarat det, undrar vad som hänt om inte Jensa hejat på mig. Han var en jäkla bra hejare som Sandra uttryckte det.

Efter målgången när jag fått min medalj så kom tårarna, hur larvigt som helst,
men det är så otroligt mycket känslor som utspelar sig under ett sånt här långt lopp.

I bilen på väg hem satt Sandra och jag planerade hur man skulle lägga upp det för nästa år, att införa mer fartpass så vi får upp farten...nåja vi får se om vi står där nästa år igen:-)

Kix placering 503, tid 4:02:06 (nästa år med fartträning under 3:45)
Sandra placering 158, tid 3:40:32 (nästa år med fartträning under 3:30)

Belöningen...