Snart dags för maran....

Sådär ja då var nummerlappen hämtad och nu är det bara två oroliga nätter och dagar kvar till det är dags för maran. Mesta oron brukar ju vara rädslan för att bli sjuk. Skulle ju normalt dett vara förödande, men inför denna mara så är jag faktiskt inte så orolig för det.
Det skulle inte vara sån grej om det inte skulle bli nåt lopp, all träning jag lagt ner fick jag ju ändå valuta för
i Barcelona.

Här står Sandra och spanar in banan, hon är är i sån toppform, målet för henne är under 3:30 och det är jag övertygad om att hon kommer fixa. Hon har haft sån fart på sina milrundor (4:30) och långpassen har också gått fort, ja förutom när hon släpat på gnälliga mig då.

Jag tänker så klart göra mitt bästa men jag är ju inte så taggad och jag inser att jag antagligen inte rår på min Barcelona tid (3:28), men skulle så klart i alla fall slå förra årets tid från Stockholm (3:37). Jag hopppas jag fixar det, men det allra viktigaste är att ha skoj, att le och flörta med publiken och vara nöjd hur det än går.

Japp så får det bli!!

Längtar till maran är gjord för då ska jag börja hårdträning inför Lidingöloppet, jag ska satsa mycket på fart.

Hej hopp!