Lopp 2013

Har inte sprungit på över en vecka, ingen träning alls under den tiden. PANIK!
Jag blir inte av med mitt halsproblem, har inte längre ont i halsen men fortfarande tjock i halsen, och på kvällarna har jag ingen röst och torrhostar.
Tänker nu bli helt friskt innan jag tränar nåt.

Sitter istället och fantiserar över hur snabb jag ska vara på tävlingarna nästa år:-)

Har nu anmält mig till Lidinglöppet, 3 mil, skoj! Som det ser ut nu kommer jag springa,

Barcelona Marathon
Kungsholmen runt, halvmarathon
Stockholm Marathon,
Viktorialoppet
Hornsjöns runt
Ölandsjoggen
Midnattsloppet
Stockholm halvmaran
Lidingöloppet.

Alla lopp på rekordtider förstårs, det går alltid så snabbt när man sitter och drömmer.

Lunchträning... snart är vi redo för beachen...

Wow vad vi kommer bli grymma till Beach 2013.
Här sliter Tina och jag med vårat onsdagsprogram.

Jesus Christ Superstar

I dag var mannen och jag på Göta Lejon och såg Jesus Christ Superstar.
Superbra musik och sång.

Kiruneser på besök

Lilla Jullan, som inte längre är så liten, hon är ju faktiskt 20 år nu...
Men för mig kommer hon alltid att vara liten:-)

I vilket fall så var de på hastigt besök i Stockholm, hämtade dem på Centralen tidigt på lördag morgon och sen drog de vidare till Kreta tidigt på söndag morgon.
Hennes kille Markus var med också.

På lördagen var det kanonfint väder, Jullan, Markus och jag gick en sväng på söder,
fikade på ett mysigt cafe, Fotöljen, åt så god onyttig paj, hallon och rabarber med massa vaniljsås.

Så klart vart det också lite diskuterande......
Kvällen slutade  med en supergod middag, så mysigt så.

Klänningar till Höstfesten?

Tjohooo, I dag provade Tingelingan och jag festklänningar, Monica vår eventtjej på jobbet hade med sig massa fina festklänningar. Hon har en vännina som haft en butik med just såna kläder och nu hade hon slagit igen den. Monica tyckte det var perfekt till Höstfesten som har tema James Bond.

Nja vet inte ja om vi ser ut som några Bondbrudar...:-) Skulle nog behöva fylla på brösten så skulle de nog passa bättre. Men himla fina var de,

Berlin Marathon 2012

Sent omsider kommer en liten uppdatering om Berlin...

Flög ner med air Berlin som så klart var försenat, inte så mycket men i alla fall så vart det väldigt sent innan jag kom fram till Berlin. Hade trevlig sällskap på planet, en kille från Ungern som jobbade på ett svenskt bolag. Han snackade oavbrutet (på engelska), jag fick knappt en syl i vädret, ha ha, det är jag inte van vid.

Inte lätt att hitta rätt buss på flygplatsen, till slut hoppade jag bara på en buss och sen vart det till att fråga sig fram, lite läskigt klockan var ju närmare tolv när jag kom fram, ganska öde på gatorna från t-banan till hotellet. Vimsade runt ett tag innan jag äntligen hittade rätt. Yipppe mit hotell!!!



    Lördag morgon var det dags för Morgonjogg, man skulle då jogga en sträcka på 6 km, målet var Olympistadion och där skulle man ju då få springa runt på de blåa löparbanorna. Då jag haft så jädrans ont i låret så avstod jag jogg och åkte t-bana dit istället, kom lite sent och hittade tyvärr aldrig ner till själva arenan så jag fick se löparbanorna från åskådarläktaren, cool va?  

Stötte på Patrick, Peter och Kenth som också vimsade runt och letade efter ingången till själva arenan.

Till slut hittade jag också Johan.

Cool byggnad.

Sen var det dags att hämta nummerlapparna på Tempelhof, den gamla flygplatsen.

Det var megastort och lång kö för att få komma in hangaret och få sin nummerlapp.

Jaha och så var det söndag, upp klockan 06:00, dejt med Johan strax efter 07:00.

Så kallt på morgonkvisten, tur att man fick en "sopsäck" som värmde lite.

Startområdet var så stort och folk som sprang åt olika håll, jag hittade aldrig vart min grejer skulle lämnas in så jag fick lämna den i Johans påse, tur att han var med. Vart lite stress och panik där:-)

Så gick starten, det var trång i början, lättade upp lite efter någon kilometer, kände mig tyvärr trött redan från början. Låg efter min tid från Stockholm redan efter fem kilometer, tung i benen. Sprang och funderade på hur sjutton det skulle kännas efter 3 mil om det redan från början gick så tungt.

Nåja, jag matade på, gick lite upp och ner och när jag närmade mig mål så såg jag ju att herregud det skulle ju ändå kunna bli pers. Sprang som en tok i slutet men tyvärr hjälpte det inte, 1 SEKUND!!!!! från pers.

Ha ha, så retsamt. Men jag är ändå så glad, känner mig så jäkla bra som kunde hålla i hop hela loppet även fast jag aldrig kände mig pigg och alert.

Och så var jag så lycklig över att låret som jag fick ont i efter halvmaran inte kändes nånting under maran eller efter. Hade ont överallt utom just i låret, så konstigt det kan vara.

Så här lycklig var jag när jag kom i mål.

                                          På kvällen var det fest med massa Linnéor,  Patrick och Peter

                                    
                                   Kix och Rebecka (3:01:04, grymmaste tjejen)

                                                          Rebecka, Kritan och Patrick

De tuffa killarna, Johan och David

Som vanligt efter ett marathon så vaknade jag efter några timmar, uppe halvsex...

Vart några museum och andra sevärdheter på stan.

I like Berlin!!!