Tjohoooooo, vad jag är glad. Jag sprang på 3:37:28, kunde knappt tro att det var sant när jag kom i mål.
Visst hoppades jag att det skulle gå att komma i närheten av 3:40 men 3:37!!!! Är så stolt över mig själv.
Pers med tio minuter!!!
Det var skitväder ute, 4 grader, blåst och regn, den kallaste dagen i juni sedan 1928!! Så typiskt va?
Men vad göra, det är ju bara att gilla läget och se det positiva i det hela, Jag får delta i det kallaste Stockholm Marathon ever.
Vilken resa det blev fram till mål, låg i 5 minuterstempo fram till halva loppet, kändes så lätt och fint, fram till 30 km så kändes det bra, sen började loppet. Aj, aj, vad ont det gör när man är så trött och benen värker.
Träffade en kille på Djurgården, kände att vi sprang i samma tempo så snackade lite och kom överens om att köra tillsammans och forsätta snitta på 5 min/km. Hade stor hjälp av honom, ibland drog han men oftast drog nog jag. Men det triggar också att man känner sig piggare. Kan ju säga att han drog mig upp över Västerbron, var så trött där men då tänke jag på det där gummibandet så jag sprang tätt tätt efter honom.
Tror att han tog ut sig lite där för på Norr Mälarstrand så orkade han tyvärr inte längre.
Jag stapplade vidare och tog mig till slut i mål på 3:37.
Vet inte om det är tiden eller vädret eller säkert kombinationen för jag tror aldrig mina vänner varit så här engagerade och imponerade innan. KUL!
Efter maran var det Linneá fest hemma hos Björn oj oj, vad trevligt och jag festade på rejält.
Kom inte hem förrän vid fyra, ooooopssss. Vilket firande, god mat, dans och massa löparsnack.
En toppendag!!!!!
Nu längtar jag efter att komma i gång med träningen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar