Fjällräven Classic 2010 - guldmedalj!!!!

Nu börjar man återhämta sig efter äventyret, jag kan lova att det var bra mycket jobbigare än vad jag kunnat föreställa mig.

Här står vi laddade vid starten Nikkaloukta, nu har vi 19 km till Kebnekaise fjällstation, den första checkpointen. Kanonväder och humöret på topp.



Vart dock lite orolig när vi vägde ryggsäckarna och min vägde 13 kg, kan tillägga att Arnes vägde 800 gram mer.....Mmmm, jämlikhet stod han och messade om när alla vägde in sina säckar. Alla andra par verkade hade en betydlig skillnad på vikten till tjejens fördel då förstås.



Arne var urstark från start till mål, jag är faktiskt djupt imponerad av min man, trodde nog inte han skulle vara så tuff och stark.



Kärare än nånsin.....



Här har vi passerat Keb´s fjällstation och är på väg till Singi stugorna,
berget heter Toulpagorni.



Första natten sov vi cirka 5 km innan Singi stugorna, vi gick upp fem på morgonen och kom till Singi 07,48 där väntade en överraskning, de bjöd på sovas, morotskaka och te. Mums!



Lunchpapaus, man fick frytorkad mat i påsar så det enda man behövde göra var att värma vatten och hälla i påsen och vänta en 10 minuter. Och så tvinga i sig, det var inte gott.




Vacker utsikt...



Precis efter hängbron gick vi vilse, vi drog till höger av bara farten, men skulle gå lite till vänster.....Vart till att vända efter ett tag när Carola undrade vart alla ändra rävar är?



Det är ju så bedårande vackert



Åhh, äntligen är vi vid Sälkastugan, vi kom fram 13:35.
Här fanns det så man kunde handla läsk och annat gott, tänk att man kan bli så lycklig över en Coca Cola.



Här sitter jag halvvägs upp till Kungsledens högsta punkt, 1140 m ö h, Vi är på väg till nästa checkpoint Tjäktja och ska först ta oss igenom det beryktade Tjäktjapasset.
Alltså först uppför och sen oändligt trampande på stenrösen.



Vi kom fram till Tjäktja 20:32 på kvällen, Risto hade jätteont i fötterna och sjukvårdspersonalen i checkpointen pysslade om honom. Även jag hade blåsor som de stack hål på och plåstrade om. Vi sov över här, så trötta.

Ja en ny dag, den dagen vi hade tänkt att ta oss i mål..... det var bara det att vi hade nästan halva sträckan kvar, 5 mil. Det må bära eller brista.

Å nu närmar vi oss Alesjaurestugan, även här kiosk med CocaCola,mmmmm.




På vägen till Kieron mötte vi en galen fransman som cyklade på en enhjuling, han var på väg till Kvickjock, det ligger låååångt bort.



När det inte var så stenigt och man kunde lyfta blicken så fick man se såna här vackra vyer.



Från Checkpoint Kieron som vi anlände till 18:04 har jag inga kort för då låg jag på sjukbädden, jag hade gigantiska blåsor. Det var det värsta sjuksystern hade sett hitills. En av blåsorna på hälen var cirka 4 cm lång, syster stack hål och plåstrade om. Dock kunde hon inte göra nåt åt stortåerna, det var nagelbäddsinflammation, ont som sjutton.
I vilket fall vart det än glad överraskning här, pannkakor med sylt och grädde.

Ja då gällde det bara att ta sig i mål, klockan var 19:00 och vi hade 17 km till Abisko turiststation. Det var bara att bita i hop och trampa, oj vad jobbigt det var.
Fötterna värkte för varje steg jag tog,slut i hela kroppen, kände mig yr och psyket var nog så nära galen man kan bli.
Tur att min man var så stark och peppade mig hela vägen, han försökte till och med få mig att tro att det var romantiskt att gå där på leden med Torneträsk på ena sidan och små björkar runt omkring. Han vet vad jag går igång på.

Vad underbart att komma i mål, det var fantastiskt, det var små eldar och fullt med folk som skrek och applåderade. 63 timmar och 2 minuter tog det här äventyret.