I morse var jag på den första träffen med Marathon gänget, vi var nästan 800 som var sugna på att hitta storformen till Maran.
Jag ställde mig i 3:45 gruppen, medans jag stod och väntade på att alla skulle hitta sina grupper så började jag prata med en tjej som heter Karin. Våra tidigare meriter låg på ungefär samma nivå och vi stod och peppade varandra att vi skulle ta 3:30 grupper istället. Alltså tiderna är den förväntade sluttiden man vill ha på Maran. Japp, vi bytte grupp och det gick jättebra, så kul att vara tillbaks igen, kändes KUL att springa igen. Jag och Karin pratade hela rundan, vi sprang totalt 50 minuter, mjukstart nu några veckor innan vi går i gång på Salkais program som börjar i början av december.
Förresten har de lagt ut en hemsk bild av mig på Stockholm Marathon, jag ser verkligen ut att lida. Jag visade den för en karl på jobbet som brukar komma och snacka då och då, han trodde det var en kille, jag sa till honom att ser du inte att det är jag. Nä men Kicki det där är en kille,
mmmmm, eller hur med rosa keps och linne? När jag till slut lyckades övertyga honom om att det verkligen var jag så sa han - Kicki, visa inte det där för gubben då kanske han vill skiljas.
Jag tyckte det var ganska roligt, log åt det hela dagen:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar