torsdag 31 december 2009

Gott Nytt År


Så var det nyår igen...vart tar alla åren vägen?
Då var det dags att tänka ut nya nyårslöften, jag brukar ju skriva såna varje år.
Har inte tänkt ut årets än men det brukar vara ungefär samma,
allt från träning till att vara en snäll medmänniska

Är så stolt att jag så motvilligt drog ut och sprang i dag, det var bara -5 grader men det kändes som -15, ruskigt kallt om kinderna. Det gick bra i alla fall trots att det var läskigt halt på sina ställen. Jag tänkte springa till rondellen där Södra Länken går ner och där springa över till andra sidan Nynäsvägen och så springa hemåt, det bli 1 mil men jag är så upptagen med att titta vart jag sätter fötterna så jag missade den övergången och helt plötsligt har jag Globen bredvid mig, jag som bara ville hem fortast möjligt, suck, det vart en runda på 13 km i stället.

Nu kan jag med gott samvete njuta och av mat och dryck i kväll:-)

Jag har gjort Risto´s bearnissås, första gången jag gör den och jag tror det är riktigt bra. Var tvungen att terra Risto lite för att höra hur mycket kryddor man ska ha i, jag visste väl redan att han inte kunde ge några mått, utan svaret vara du får ta lite och så får du ju smaka av.....

Jaha när man ser tillbaks på det gång året så tycker jag det varit ett fantastiskt år, resan till Portugal, skidåkning i Romme, och skidåkningen i Riksgränsen, det var så mysigt och det var där jag verkligen började få grepp på tekniken och det var så kul när man kände att man behärskade backarna. Hela våren och sommaren var ljuvlig, alla långrundor som Sandra och jag gjorde, tidiga söndagmornar, saknar dem verkligen (Sandra är gravid nu), och sommaren på Öland, veckan när jag jobbade på Kalmarkontoret. Och så NY resan som var i slutet av september, finns många fina minnen att tänkta tillbaks på.

Nu längtar jag mest till att snön ska gå bort, min så kallade löparkarriär blir lidande av det här snövädret.

I morgon ska vi om vädret tillåter åka till Flottsbro och träna svängarna.

Gott Nytt år!

måndag 28 december 2009

Inglorious bastards

Hej hopp,
Gick ju bra utan tv i kväll också .....vi har kollat på Tarantinos film, Inglorious bastards,
den var bra men jäkligt rå, men filmen handlar ju också om ett gäng "The Basterds" som har ett enda uppdrag och det är att döda så många nazister som möjligt.
Så det är ju inte så konstigt att den innehåller mycket våld.

Foppa kom förbi och fika, han var på besök hos sina föräldrar i Tyresö,
i morgon skulle de åka hem till Skåne igen.

Han satt och retade mannen om hur många golfrundorna han skulle hinna med nere i Skåne medans våran snö har tinat upp.

Sitter och kollar på nätet efter "min" telefon....eller den jag nu önskar mig...
En Aino...den e så dyr bara, och min man förstår inte vilket stort
behöv jag har av en ny mobil:-)

Visst e den fin?



lördag 26 december 2009

Ingen tv-vilket mörker

Hjälp, vår tv funkar inte, eller nåt fel på parabolen,
tror det pajade på juldan så oj oj många tv fria dagar.
Det är så boring!!!
I dag har jag i alla fall fått tag på en tv tekniker och först sa de att
de nog inte kunde komma förrän efter trettonhelgen.
Jag bönade och bad och han lovade att kolla upp om det kunde klämma in mig eftersom jag bodde så nära och yipppe, de kommer i morgon.

Tack Hages



Hoppas bara att de kan åtgärda felet:-)

I dag har jag jobbat igen, tycker det är skönt med vardagen, jag blir så slö när jag är ledig och det trivs jag inte med. Jag blir mycket mer aktiv och piggare när vardagsrutinerna löper på som de ska.

fredag 25 december 2009

Anne-Li och Kix på Kebnekaise

Blä, TV funkar inte, eller rättare sagt, ingen kontakt med sateliten.
och det är för halt att klättra upp på taket, vilket mörker att vara utan tv:-(

I brist på annat ska jag berätta om när Anne-Li och jag tog oss upp på Kebnekaise.

Det började med att jag när jag fyllde 40 hade en liten ålderskris och skrev en lång lång lista på saker jag ville göra innan jag lämna in, att stå på Sveriges högsta berg var allså en sakerna.




Då var det dags, en helg i augusti 2008 flög jag till Kiruna, trippen skulle så klart vara med min vän Anne-Li som bor i Kiruna, och som är en självklar kompis att klättra upp på Keb med, hon gillar ju som jag träning och ett aktivt och spännande liv.

Vi packar mat och sånt hemma hos Anne-Li, min ryggsäck jag har med mig blir så klart dissad och jag får istället låna en av Anne-Li, det ska ju vara sån med stålram som vilar på höften. Inte direkt den snyggaste ryggan jag burit på min rygg men jag fick längre fram på trippen erfara att det var en underbar ryggsäck som inte alls tyngde ned axlarna.

Här står vi med våra välfyllda ryggsäckar.




Vi kör bil till Nikkaloukta, där parkar vi och påbörjar vår vandringen mot Kebnekaise fjällstation.

Nu finns det två alternativ antingen gå hela vägen till Keb Fjällstation eller korta av vandringen med några kilometer och åka båt istället. Vi vill spara våra krafter till morgondagen och väljer det senare alternativet,
Vi fick sitta och vänta i säkert 1 och ½ timme, men det var så underbart vackert väder och vackra vyer, dessutom var de som hade stället väldigt trevliga att prata med, Anne-Li kände dem sen tidigare.




Förekommen som hon är hade hon också tagit med sig en cider och öl så vi hade det hur bra som helst där



Båtfärden som går i sjön Laddjujarvi tar cirka 40 minuter och efter det har vi en vandring på några kilometer för att nå fjällstationen.

Pust, det är inte som att promenixa hemma i skogen direkt, det är stenar överallt, så jobbigt för benen och rumpan. Det har hunnit bli rejält mörkt och jag var så glad när vi vid halv tio tiden på kvällen ser fjällstationen lysa upp längre fram.
När vi kommer fram ska vi snabbt försöka få en plats med guideturen för att gå upp på Keb via östra leden. Men tji fick vi för det var fullt och dessutom har de redan haft utbildning/infon för dem som skulle få var med på den turen. Då den turen går över glaciär och det tidigare hänt dödsolycker på vägen upp så måste man nu ha hjälm, sele och gå igenom en kort säkerhetsinformation.

Jaha, då fick vi istället gå västra leden, den långa vägen….

Men jag såg bara fördelar med det, jag tror jag hade tyckte det var läskigt att gå på den östra leden som är mycket brantare och läbbigare. Och så tyckte jag det var mysigare att vi skulle gå bara vi och kunna stanna och äta och njuta av utsikten när vi själva känner för det.

Vi käkade lite snabbt och fick sen till våran sovplats, hualigen, det var små bås med draperier. Det var våningssängar och man sov 4 i varje bås. Hade svårt att somna när man hörde alla som låg och snarkade. Tror alla som låg där (tror det var 16 personer i de olika båsen) snarkade, ingen snarkning likt den andra och absolut inte i takt. Somnade väl till slut men det tog jäkligt lång tid.

Nu är det lördag morgon och nu gäller det, vädret såg fint ut, vi började våran färd vid nio tiden på morgonen. Till en början som går man samma väg oavsett om man ska gå östra eller västra leden, man korsar ett antal jokkar, vi passade på att fylla på våra flaskor med friskt fräscht vatten i dem, efter ett tag så delar sig den västra och östa lelden. Lite avis blir jag när jag ser hur rakt den östra leden går, medan vi som ska gå den västra ska gå över berg och dal för att komma upp på Keb toppen.



Vi börjar i alla fall med gott mod och humör, följer det röda färgmarkeringarna som finns på stenar lite här och där. I början var det en del andra vandrare som vi gick förbi och mötte men det tunnades snabbt ut.
Det var två killar, också de från Stockholm som vi såg till och från under turen. Som sagt vi gick och gick, överallt stenar….och så kom vi till en bäck som vi skulle gå över.
Alltså en VÄLDIGT bred bäck med vilt, skrämmande, forsande vatten och inte med några stora stenar som sticker upp som man kan gå över, utan stenar som finns under vattenyta, snorhala, är det alger sånt grönt som man halkar så lätt på.
PANIK!!!
Jag kände att nej det här går bra inte, jag kommer inte komma över, Anne-Li pekade ut de stenar som hon tyckte jag skulle balansera mig över på, de såg läskigt hala ut och jag såg framför mig hur jag skulle halka på de där jäkla stenarna och bryta ryggen eller nåt annat hemskt. Efter mycket peppande så tog jag mig dock över, fy farao.
Kittelbäcken tror jag förresten den där monstret till bäck heter.

När vi besegrat bäcken så tog vi oss upp på Toulpagroni (eller äggkoppen som kiruneserna kallar den), vidare till nästa berg Vierramvaro, ett jobbig brant klättring och än värre när man kommit upp på det och förstår att man ska ned på andra sidan, till Kaffedalen, och sen då upp på Keb. När vi var uppe på Vierramvaro blev det värsta dimman och började snöa, jag vart lite orolig att vi inte skulle kunna fortsätta, men det lättade upp lite grann. Det vart dock väldigt jobbigt att gå nerför berget, då stenarna var jättehala utav snön.





Förresten det var en märklig syn när vi kom upp på Vierramvaro, det var massor av olika figurer som folk gjort av stenarna, massa olika formationer.



Som sagt ner i Kaffedalen och då äntligen börja klättringen upp på berget som var målet…..Hade jag veta att vi skulle gå upp och ned för massa andra berg för att komma till Keb så vetisjutton

Nåja efter cirka drygt 7 timmar så såg vi vid det gamla toppstugan och strax därefter var vi vid den nya stugan, suck vad skönt att äntligen nå så långt. Nu var det bara en bit kvar för att nå toppen. Vi lämnade våra ryggsäckar i den nya toppstugan och pulsade i väg i snön till toppen, de var väldig halt och ibland svårt att hålla sig på fötterna. Toppen verkligen lyste som med en gloria runt sig.




Åhhh, äntligen var vi där uppe, jag var helt salig och överlycklig över att vara framme,



Jag förstod nog inte hur brant det var, eller hur många kilometer jag skulle rasa om jag tappade fotfästet på den lilla pluttytan jag stod på förrän Anne-Li skrek åt mig att lägga mig ned. Får rysningar när jag tänkte på hur jag stod där och liksom spjärnade med kängorna för att inte glida åt sidan. Det var ju dimmigt när vi var på toppen så man såg ju inte hur brant det var. Ena utav de två killarna från Stockholm kom också upp på toppen när vi var där, polaren var dötrött och trodde inte han skulle klara att ge sig upp på toppen. Ja, det var i alla fall en underbar känsla att vara där, tänk att stå på Sveriges högsta berg, tagit sig dit på alla jäkla jobbiga hala stenar.




Ner från toppen åkte vi på rumpan, underbart skönt.

Turen tillbaks till fjällstationen var ganska jobbig, det var väldigt halt på stenarna och knäna värkte, det underlättade att vi kunde åka på rumpan ned till Kitterdalen.
Lite läskigt, gick fort som sjutton och slutade tvärt med stora stenblock nedanför så det gällde att bromsa i tid.




När vi närmade oss fjällstationen, så var vi bra trötta, ändå fick jag såna krafter så jag kände för att springa sista biten!!!! Så vi kom överens om att jag skulle springa i förväg och fixa vårt nya sovbås. Det var ljuvligt att komma fram och få duscha och fixa i ordning sig, vi unnade oss tom ett glas vin i baren. Förresten kom de två stockholmkillarna till fjällstationen först vid halv tolv, då hade även den trötta killen tagit sig upp på toppen.

Sömn, vad underbart det kan vara, om inte alla snarkar så förbannat. Jag var dötrött och ville bara somna in. Anne-Li och jag sov i varsin överslaf och det tog väl 1 minut innan hon somnade in och började snarka, snart började alla andra också snarka på sina egna alldeles personliga sätt, suck, till slut somnade jag också och då vart det väl ytterligare ett snarkljud som ljöd i lokalen.

Dagen efter var det underbart väder, och det var bara mysigt att i lugn och ro knata hemåt och unna sig lite paus efter vägen.



Här står vi och väntar på båten och blickar tillbaks på bergen som vi kämpades
med dagen innan.



Väl hemma i Kiruna fick vi njuta av Håkans goda renskav, en av de godaste
rätterna jag ätit.

torsdag 24 december 2009

GOD JUL



Då var det julafton, och vi har en vit jul, det är så mysigt, ljust och fint.
Morgonen började som vanligt med att en jultidning låg och väntade vid sängkanten,
det är en tradtion som jag haft nästan hela livet. Bli väckt med en jättespännande ny tidning (och en julklapp). Var väl lite mer spännande när man var liten, men det är mysigt nu också även fast man väljer och köper tidningen själv.
Mannen fick en Agent X9, en tjock årstidning och jag en Amelia.

Svärmor är här, och vi ska sen på eftermiddagen åka till Elisabeth och Pär och deras barn.
På morgonen var det Janssons frestelse som skulle fixas, men vi hade inte ngn bra ungsform, så jag fick dra till Farsta och shoppa på morgonkvisten.

Ve och fasa....min lilla bil var totalt inplogad, plogbilen som var här i går verkar ha pressat hela gatan´s snö runt min lilla bil,den syntes knappt under snövallarna, grrrrrrr.
Och då var den ändå jag som ringde efter plogbilen, de har ju ignorerat vår gata i flera dagar och var och varannan granne har ju kört fast i snömodden.
Nåja det var bara att skotta fram bilen, det var superjobbigt som tur var hjälpte mannen till och till slut kom jag ut.

Nu har vi i alla fall ungsformar med rätt storlek och svärmor fixar för fullt i köket, jag känner mig lite slö så jag sitter här i stället:-)

I går bakade jag i alla fall och så fixade vi skinkan.

Vad skönt att vara ledig flera dagar nu, vad jag ska njuta, jag ska springa, åka skidor, kolla dvd filmer, sitta framför brasan och läsa och bara njuta.

Nähäpp, dags att engagera sig lite, Tjingeling

fredag 18 december 2009

Snö och kallt, brrrrrr

Nu är det allt vinter, det är fullt med snö ute och -12 grader, brrrr, svinkallt.
Jag har slirat runt med min lilla Pålle, alltså min lilla bil hela veckan, det var ju meningen att jag skulle byta mina blanka däck men det har ju liksom inte blivit av.....så jag puttrar fram och slirar lite hit och dit:-)
Det är i alla fall väldigt vackert, i dag sken solen så starkt,
fredag och allt, inte undra på att man känner sig lycklig, en glimt av solen och
det är helg, yippppppe.

I dag/kväll skulle Minou och jag träffas och gå ut på våran traditionella julhandling som snabbt brukar övergå till mat och vin. Men jag orkade inte, har jobbat så mycket, är trött och vill bara vara hemma.
Så nu sitter jag här, med mina krokar och pepsi max, och snart ska jag ta ett glas vin också.
Usch vad jag känner mig tråkig, men samtidigt är det så skönt,
ett glas vin framför brasan, mmmmmmmm.

Och nu är frågan vad ska man se på tv? På spåret eller Bönderna? Hua det är rikigt stor tantvarning på mig.

måndag 14 december 2009

Svenska Hjältar

Snyft snyft, kollar på Svenska Hjältar och tårarna rinner
och det tar aldrig slut. De presenterar hjäte på hjälte.
Först var det en tuff tjej som räddade en tjej som blev överfallen
av en galen karl. Hon satt på samma buss och förstod att galningen skulle
hoppa på tjejen så hon kastade sig av bussen och sprang och letade efter dem,
och avbröt på så sätt misshandeln som pågick, vet vet hur det gått annars.
Mähääääää, vad jag bölade, hon var så fin också den tuffa tjejen.

Nu var det Hussein som tog emot lilla pojken som ramlade ned från
vad det nu var 6:e våningen eller nåt sånt. Ännu mer tårar.....

Kommer komma alldeles rödgråten till jobbet i morgon:-)

Nähäpp nu ska jag gå och tjuta lite till!

söndag 13 december 2009

Helsingborg-en underbar sommarstad

Hello,
Ska egentligen skriva julkort och satt här vid datorn och kollade upp lite adresser,
hamnade på några bilder från Håkan och Susannes bröllop som vi var på i somras och kom på att jag nog inte skrivit om det.

Så julkorten får vänta, det är ändå så tråkigt.....

Som sagt i somras, den 27 juni var vi i Helsingborg för att delta i Håkan och Susanne´s bröllop. Vi åkte ner dagen innan och bodde på Hotell Viking, som låg mitt inne i stan, det låg dessutom granne med Jacon Hansens hus där vigseln skulle ske.

Det var jättevarmt den helgen vi var där, och det var ju mysigt på dagarna, men jäkligt jobbigt på nätterna, hotellet hade ingen aircondition och dessutom låg vi en jäkligt träng säng, så det var svettiga nätter.

I alla fall så var bröllopet jättefint, vigseln var utomhus och sen var det fest inomhus, men en himla massa olika aktiviter och tal.

Under vigselcermonien sjöng Håkan en sång till Susanne, det var så vackert och han sjöng så himla bra, inte ett öga var torrt.
De var så vackra och det var så himla romantiskt.

Det fina brudparet Håkan och Susanne



Foppa med fru Maria och brudgummens far, Guy,
visst är han ruggigt lik Sean Connery?




Jag och mannen, han var så jäkla fin


Det är verkligen en mysig stad, så skulle jag flytta någon annastans så skulle det kanske bli hit.

Sunday morning, benen fulla av spring:-)

Oj, vad bra Sissel var i går, när hon sjöng O helga natt så kommer tårarna,
vet inte vad som händer i kroppen som gör att man börjar tjuta när någon sjunger.
Hon är i alla fall så vacker, så majestätiskt, och sjunger så klart och rent.
Måste köpa hennes skiva i dag så jag kan lyssna om och om igen.

Nu ska jag strax dra i väg till min Team Stockholm Marathon klubb,
i dag är det 14 kilometer, medelhårt tempo som står på programmet.
Det börjar trappa upp nu, så om ngn vecka kommer vi ligga på 20 kilomter.

Jag var ute i går och sprang, det var så soligt och fint på dan,
sprang 8.an (som inte riktigt är 8:a) på en ganska bra tid, 39:03,
helt okej för det är jobbig terräng. Och jag var helt slut när jag kom i 'mål'.

Nähäpp, dags att dressa om och joina klubben.
Kör hårt nu!

lördag 12 december 2009

Sissel i Globen

Hej och hå,

Nu har vi kirunser på besök, Risto och Carola, de kom i går,
då åt vi gott och dack massa vin:-)

På dan har vi varit i Nacka Forum och shoppat,
och så har jag hunnit med att springa också, och till och med
varit hos grannen på glögg. Hektisk dag:-)

Nu ska vi ut och äta på Södra Orient, mums, och efter det bär det i väg
till Globen och kolla på Sissel Kyrkjebø. Ska bli så mysigt,
hon sjunger ju gudomligt. Vi var och tittade på henne i Dalhalla för några år sen,
och man fick tårar i ögonen när hon sjöng Piu Jesu.
Hon är ju himla vacker också.

Saknar min kollega



En hel arbetsvecka utan min kära kollega,
det är så tomt på jobbet utan honom.
Han är en sån underbar person som gör en glad och fyller hela kontoret med värme och skratt.

Han firades av ordentligt med tårta och presenter på dan, han var så nervös,
med all rätt, det var ju nästan 60 pers som var med. Snacka om poppis.
Vi hade samlat till en Garmin Forerunner klocka och jag tror han vart
jätteglad över den. Han gillar ju att springa och att titta på kartor så
den borde ju komma väl till pass.

På kvällen var det julfest, han fick många pussar:-)

lördag 5 december 2009

Milo dop i Karlskoga

I går var det Julfest med jobbet och idag var det dop i Karlskoga,
det var Danne och Mirandas lilla Milo som skulle komma in i den kristna gemenskapen.
Det var ett så fint dop och Milo och Melvin var jätteduktiga, kul att träffa alla syskon och barn också.

Kyrkan i Karlskoga är jättefin, det är en gammal träkyrka från tidiga 1600-talet.





Så här ser det ut inne i kyrkan



Hela familjen, Danne, Milo, Miranda och Melvin



Då var cermonin klar och det är dags för fika